Spigg vann årets Gullviverally

Nåja, inte totalt, men den ädlaste av klasser, nämligen flerskrovsklassen. Till årets upplaga kom 101 båtar varav 8 flerskrovare, och de fyra dagarna bjöd på varierade förhållanden. Dragonfly 920 ”Lieb-Elle” rapporterar.

Gullviverallyt är en snart 40-årig tradition, en fyradagars distanskappsegling med kvällsaktiviteter, också för barnen. Arrangemanget har blivit allt populärare de senaste åren, och det vill till att hänga på låset om man skall hinna anmäla sig! Kappseglandet i landet har minskat, men tävlingar som denna och Gran Prix lockar många så det går att locka kappseglare om konceptet är det rätta!

Torsdag – tidsreducering

Vi brukar komma direkt till starten, och som den servicevänliga arrangör man är kom startförutsättningarna per SMS från tävlingsledningen i god tid. Nu spelade det mindre roll – jag missbedömde både vind och avstånd ändå så trots full fart på motorn missade vi starten med 9 minuter. Tanken var att gå fram till första flerskrovsbåt och börja seglingen där, men när vi närmade oss linjen hade vinden ökat ordentligt så vi gjorde stadiga 10 knop, en bra bit fortare än vår motorfart så det var bara att segla på. Det var sjöbrisen som kom lagom till vår start, så vi fick fin vind hela tiden och slapp påfrestande stiltjebälten. Som absolut sist startande ser man hela armadan framför sig. Och vi började plocka kölbåtar vid Stora Skratten för att sedan plocka vidare, en efter en till målgången vid Gränholmen, Näsbyvikens klubbholme. Dagens segling innebar behagliga vindar med mycket sträck och bara något enstaka slag. På sjön vad det kallt i vinden, men när man kom in till hamn i lä blev det härligt varmt i solen. Lite vila och tårtkalas – Molly på Gunpowder fyllde 4 år och blev vederbörligen firad med presenter, blommor och sång innan prisutdelning, tipspromenad och bryggsnack med vin, ost och korv, precis som traditionen bjuder.

Fredag – ingen tidsreducering

Kryss mest hela tiden med prognos mellan syd och sydväst, 8-12 meter. Dock var det fjuttigt vid start, så det blev fulla segel ändå. Mot Möja västerfjärd ökade vinden, så vi tog ett rev i storen innan kryssen började mot dagens etappmål Lökis vid Sandhamn. Det blev en besvärlig resa med byig vind; värst på Möja Västerfjärd. Båten ville inte gå över stag, så det blev till att släppa storen vid varje stagvändning för att få upp farten och sedan skota den – när vinden fyllt. Utväxlingen på vår båt räcker inte på långa vägar, så jag måste vinscha hem store – med glada tillrop från rorsman, tillika hustru, att storen måste skotas lite till – och lite till – och lite till. Vid Kanans börja ser vi att en flerskrovare tappat masten – det visar sig vara Falcon Crest, men allt gick bra utan skador på vare sig båt eller besättning – och hjälp från sjöräddningen kom tämligen omgående.

Nere vid Eknö börjar vi plocka kölbåtar, och det blir en liten undanvind innan sista halvvinden mot mål. Vinden har ökat ytterligare något, och det känns som om vi flyger om båtar till både höger och vänster. Fältet trycks ihop vid målgång, och det blir svårt att hitta väg förbi alla båtar. Loggen är sällan under 13 knop men heller aldrig över 18. Sista lilla kryssen mot mål bli enerverande; vi klarar ju inte att gå över stag ordentligt, utan stallar hela tiden vilket begränsar manöverförmågan. Men allt går bra och vi går in i den stora viken på Lökis högra sida och plockar ner seglen och kör för motor till hamn. Härligt, det är ledigt vid långa flytbryggan så det blir bredsida. Solen skiner, vi ligger i fin lä och livet leker – men jag är totalt slut efter allt skotande i den hårda vinden. Nu föds tanken på att skära bort fathead på storen, ta bort gliderpinnen i focken och göra den mindre för att kunna segla vettigt även om vinden ökar något. Nåväl, kvällen avslutas med prisutdelning, tipspromenad och varm korv med vin, precis som traditionen bjuder. Noteras bör att Spigg med Fredrik Monfrino var första båt i mål och visade alla tvekare att det går utmärkt att kryssa med flerskrovsbåtar. Strålande bra gjort, Fredrik!

Lördag

Smuttsegling till Biskopsö i avtagande vindar – och kryss nära nog hela sträckan. Inget dramatiskt händer – förutom att vår fock har en tendens att fastna i riggen när vinden avtar vilket innebär irriterande stopp – och gör att vi missar massor i varje slag. Men alla trimmisar får plats längst in i viken dit inga kölisar når och kvällen avslutas med räkfrossa på berget i solnedgången, precis som traditionen bjuder.

Söndag

Prognosen säger sydost 5-8, dvs mycket gennaker – och vi som bara seglar med screacher beroende på en kombination av stor gennaker, två personer ombord – och en ålder som närmar sig pension. Men vilken härlig segling trots att vi kommer sist igen – av flerskrovarna, alltså. Det blir tufft att undvika jumboplatsen, der börjar vi ana, men vi bryr oss inte så mycket numera. Huvudsaken är att vi haft en härlig segling i trevligt sällskap, och det har vi. Det blir screacher hela vägen till Stäket, motor genom Skurusundet och en fin segling hem till Viggan igen – förutom plaskandet i Halvkakssundet där skärgårdsbåtar, stora motorbåtar och Ålandsdito gör vad de kan för att vi inte skall kunna fylla seglen ordentligt. Väl ute på Askrikefjärden lugnar sig vattnet och vi har det härligt sista sträckan hemåt och förtöjer vid 18-tiden. Så var ännu ett Gullviverally avklarat!

Rolf Karlsson0297

Dragonfly 920

Resultat Flerskrov

Skeppare Båt Båtnamn SRS S1 S2 S3 S4

1. Fredrik Monfrino Corsair 28RS Spigg 1.48 23 1 39 6

2. Christer Rygaard Dragonfly 800 Gunpowder II 1.55 21 40 28 47

3. David Andersson Dragonfly 25 Alexandra 1.50 69 15 27 51

4. Örjan Frid Corsair 28R Corisco 1.51 43 37 72 16

5. Gunnar Ekedahl Corsair Dash Hoppetossa 1.48 53 46 49 44

6. Mats Frid Corsair 28EC Vitesse 1.54 44 39 74 54

7. Rolf Karlsson Dragonfly 920 Lieb-Elle 1.60 41 53 57 62

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *